Diakonia - Människor som förändrar världen
Militärens gata i den lilla byn Acul i Ixilregionen. Acul var en av de så kallade utvecklingsbyarna där militären samlade flyktingar och urfolk som sedan tvingades genomgå vad de kallade för omskolning. Foto av Ulf Aneer 1985. Militärens gata i den lilla byn Acul i Ixilregionen. Acul var en av de så kallade utvecklingsbyarna där militären samlade flyktingar och urfolk som sedan tvingades genomgå vad de kallade för omskolning. Foto av Ulf Aneer 1985.

Unik utställning om kriget i Guatemala

Utställningen, med fotografier av Ulf Aneer, visar Guatemalas våldsamma och komplicerade utveckling under de senaste årtionden. I veckan åkte Diakonias generalsekreterare Bo Forsberg till Guatemala för att tillsammans med svenska ambassaden och Diakonias samarbetsorganisation CALDH inviga utställningen.

2016-11-30 Ansvarig: Victoria Gillberg

- Ulf Aneers bilder låter oss se, i alla fall delar av, den fasansfulla verklighet som kriget, militariseringen och folkmordet orsakade under åttiotalet i Guatemala. Men de visar också den solidaritet som många svenska visade för Guatemala och den vänskap som fortfarande finns mellan de två länderna. Dessutom så illustrerar bilderna Diakonias åtagande för att stötta fredsarbetet, rättvisa och demokrati i Guatemala, säger Bo Forsberg.

Utställning består av bilder som togs under ett flertal resor mellan 1979 och 1990. Ulf Aneer lyckades dokumentera livet som pågick i Guatemala samtidigt som inbördeskriget rasade på landsbygden och den guatemalanska armen terroriserade oppositionen. Bilderna är en unik inblick i en konflikt som, fortfarande idag, är okänd för de flesta i världen, och till och med i Guatemala. Det statligt stödda våldet och förföljelsen under 1960- till 1990-talet riktades främst mot fattiga bönder och Guatemalas urfolk Maya, samtidigt som en mer välbärgad befolkning i huvudstaden kunde välja att inte se vad som pågick. Genom att utställningen genomförs i Guatemala City hoppas Diakonia, CALDH och den svenska ambassaden kunna bidra till att bryta tystnaden kring de brott som begicks under inbördeskriget.

Kriget pågick officiellt under 36 år, från 1960 till december 1996, då ett slutgiltigt fredsavtal skrevs under. Den FN-stödda sanningskommissionen uppskattade att 250 000 människor dödades, 45 000 försvann och 626 massakrer genomfördes, framförallt mellan åren 1978 och 1984. Sanningskommissionen konstaterade också att militären var ansvariga för ungefär 93 procent av kränkningarna av mänskliga rättigheter under kriget, och guerillan stod för ungefär tre procent.

Orsakerna bakom konflikten, som är beskrivna i fredsavtalet, innefattar orättvis fördelning av mark för jordbruk och utestängning av Mayafolket från samhället. Exkluderingen av urfolk och orättvis fördelning av mark är problem som fortfarande finns i Guatemala. Diakonias arbete i landet är tätt sammanlänkat med fredsavtalet från 1996 och civilsamhällets kamp för att då åttagande som fredsavtalet satt upp införs.

Fler bilder från utställningen

Armetrogna självförsvarstrupper kontrollerar människors id-kort längs rutten Sacapulas-Cunen.
Barn från de familjer som tvingats leva i utvecklingsbyn Tzalbal i Ixilregionen. Här samlade militären flyktingar för att ha dem under kontroll samt ”omskolning”. Omskolningens mål var att tvinga bort kommunistiska idéer. Foto av Ulf Aneer.
Barn från de familjer som tvingats leva i utvecklingsbyn Tzalbal i Ixilregionen.
En grupp flyktingar som gett upp och överlämnar sig till armen i Nebaj februari 1988. Foto av Ulf Aneer.
En grupp flyktingar som gett upp och överlämnar sig till armen i Nebaj februari 1988.
Guatemalanska soldater i turistorten Panajachel november 1982. Foto av Ulf Aneer.
Guatemalanska soldater i turistorten Panajachel november 1982.
MR-organisationen GAM demonstrarerar i Guatemala City 1984. Foto av Ulf Aneer.
MR-organisationen GAM demonstrarerar i Guatemala City 1984.
Soldater i kyrktornet på torget i Nebaj i Ixilregionen november 1982. Foto av Ulf Aneer.
Soldater i kyrktornet på torget i Nebaj i Ixilregionen november 1982.
var en av de så kallade utvecklingsbyarna där militären samlade flyktingar och urfolk som sedan tvingades genomgå vad de kallade för omskolning.
Den lilla byn Acul var en utvecklingsbyarna där flyktingar tvingades genomgå omskolning.