Diakonia - Människor som förändrar världen
Familjen al-haj Ahmed lever i flyktingläger i Libanon. Genom Diakonias samarbetsorganisation Najdeh får de hjälp att bearbeta de hemska minnena från krigets Syrien. Foto: Lina Malers

"Vi tog våra barn och sprang"

De senaste tre åren har familjen al-haj Ahmed varit på flykt. Det läger i Libanon där de nu bor har de ingen möjlighet att lämna. Diakonias samarbetsorganisation Najdeh arbetar med Libanons mest utsatta flyktinggrupp, Syriens palestinier.

2015-10-12 Ansvarig: Lena Hansson

Endast iförda de kläder de hade på sig lämnade familjen al-haj Ahmed sitt hem i det palestinska flyktinglägret Yarmuk utanför Damaskus. Inte ens kudden där de gömt sina besparingar fick de med sig.

– Bomberna bara föll omkring oss. Det var omöjligt att veta var de skulle slå ned, en träffade grannhuset. Vi tog våra barn under armarna och sprang, berättar Samah.

Ständigt på flykt

De senaste åren har hon och hennes man Faruk ständigt varit på flykt. Från bombplan i luften, från prickskyttar och beväpnade män på gatorna och svält i de belägrade områden där de tvingats bo.

– Lian är fyra år, hon känner inte till något annat liv än det här. Vi flydde från kriget till mer säkra områden gång på gång. Till slut fanns det inga trygga platser kvar. Då kom vi hit, säger hon.

Nu bor familjen i ett tältläger bara några kilometer från den syriska gränsen. Intill en potatisåker står en grupp egenbyggda tält, små cementskjul och baracker uppradade. På andra sidan bergen, bara en knapp bilresa bort, ligger deras hem.

– Här finns inga bomber, men inte heller något lugn. På en timme skulle kriget kunna vara här och vi är alltid rädda för att libanesiska myndigheter ska skicka tillbaka oss till Syrien. Det här är ingen plats man vill uppfostra sina barn på, säger Faruk.

Saknar rättigheter

Som palestinier har han inte rätt att vistas i Libanon. Libanesiska myndigheter har infört restriktioner som innebär att syriska palestinier inte kan förnya sina uppehållstillstånd. 

Att de inte har rätt att visats i landet innebär att de inte kan arbeta, inte röra sig utanför tältlägret där de bor och att nyfödde sonen Majd är utan medborgarskap.

– Jag har inte rätt att jobba, jag kan inte resa någon annanstans. Det minsta man kan önska sig i den här situationen är att kunna röra sig fritt i det land man lever, säger Faruk.

Diakonia jobbar för lagändring

Diakonias samarbetsorganisation Najdeh är en av få organisationer i Libanon som arbetar med palestinska flyktingar från Syrien. Förutom hjälp med de allra mest nödvändiga, arbetar organisationen för att försöka förändra de lagar och regler som begränsar flyktingarnas möjligheter. Najdeh och Diakonia har inlett ett projekt som syftar till att genom lobbyarbete och rättslig hjälp hjälpa palestinska flyktingar från Syrien att vistas lagligt i Libanon.

I familjen al-haj Ahmeds hem blandas rädslan över att skickas tillbaka eller fängslas med minnena från kriget.

– Så fort barnen ser militärer klamrar de sig fast i oss. Rädslan syns i deras ögon, berättar Samah.

Får hjälp att bearbeta minnena

I Najdehs nio center runtom i Libanon får såväl barn som vuxna hjälp att bearbeta traumatiska minnen från kriget och psykologiska problem som uppstått i dess spår. Flyktingarnas mentala hälsa har förvärrats i takt med att deras situation försämrats när pengarna från internationella donatorer sinat. I december väntas stödet från FN:s hjälporganisation för palestinska flyktingar UNWRA, som är många syrisk-palestinska familjers enda inkomstkälla, helt att dras in.

I provisoriska läger som det där familjen al Haj bor är desperationen tydlig. Till familjen kommer det dagligen in grannar som försöker hitta ett sätt att smuggla sig till Europa.

– Det finns bara tre alternativ om inte situationen här förbättras, att dö, att resa tillbaka till Syrien eller att fortsätta att fly, säger Faruk.

Samah drömmer inte längre

I Syrien drömde Samah om att ta examen och bygga ett stort hus till sina barn. Efter flykten till Libanon har hon slutat att tänka längre än på vad hennes familj ska leva av nästa dag. Foto: Lina Malers

Läs mer om Samah