Diakonia - Människor som förändrar världen
Juan Carlos Mendez kommer från södra Honduras. Våldet är utbrett och han funderar mycket över framtiden.

Juan Carlos jobbar hårt

Jobb och fotboll är viktigt i Juan Carlos Mendez liv. Han bor i en liten stad i södra Honduras.

2014-02-04 Ansvarig: Lena Hansson

Juan Carlos Mendez är 21 år och bor i byn El Triunfo i sydöstra Honduras, nära gränsen till Nicaragua. Han är äldst av sju syskon. I huset som de hyr bor förutom syskonen och deras mamma och pappa, även Juan Carlos farmor, en kusin och en morbror.

– Kom här, så ska jag visa dig huset, säger Juan Carlos och sveper handen mot dörren som står på vid gavel.

Saknar kylskåp

Från gatan kommer man rakt in i det stora vardagsrummet, med stolar längs väggarna och en TV på en enkel hylla av metall. På väggarna hänger inramade bilder, de flesta på Juan Carlos och hans syskon.

Han viker undan ett draperi och går vidare ut till köket. Pekar på eldstaden – de lagar all mat över öppen eld – och sedan lyfter han locket till en kyltunna fylld med vatten.

– Vi har inget kylskåp, men vi har den här som håller vattnet kallt, säger han och sänker ner ett glas, fyller det med vatten och tar en stor klunk.

I El Triunfo är det varmt, riktigt varmt, så ett glas kallt vatten svalkar skönt.

Toalett på gården

På gården står ett enkelt skjul som man ”duschar” i genom att hälla vatten över sig. Det finns också ett annat där toaletten finns.

Juan Carlos delar rum med sin bror, Wilber, som också är en av hans bästa vänner. Trots att det är trångt håller de nästan alltid sams.

– Det händer kanske att vi kivas om fjärrkontrollen till TV:n, säger han och ler. Men annars är det inte mycket bråk hemma hos oss. Vi är en enkel familj och alla jobbar hårt.

Bodde i huvudstaden

Ett och ett halvt år bodde Juan Carlos i huvudstaden Tegucigalpa, hemma hos sin moster, och jobbade på en fabrik som tillverkar tortillas (majsbröd). Trots att han mest åkte fram och tillbaka till arbetet, eftersom ”Tegus” inte är en stad man gärna vandrar runt i – det är för farligt – så kan han tänka sig att flytta tillbaka.

– Jag gillar datorer, jag skulle gärna vilja plugga till systemvetare. Men den utbildningen finns inte i Choluteca, så då måste jag åka till huvudstaden.

Till huvudstaden

De första två åren på universitetet är en sorts grundkurs, den ska han läsa på pedagogikprogrammet i Choluteca. Dit tar det bara 45 minuter i buss. Sedan blir det nog flytt till Tegucigalpa.

Juan Carlos pappa är tidningsförsäljare och vanligtvis hjälper hans mormor till med försäljningen. När hon inte kan rycker Juan Carlos in. Men han har ett annat jobb också, han åker till gränsstaden Guasaule och hjälper folk som ska över gränsen till Nicaragua att fylla i de tullpapper som krävs. Han får mellan tre och fem kronor i dricks per person han hjälper. Fyra dagar i veckan är han där från klockan sex på morgonen till fyra på eftermiddagen. Efter jobbet hänger han helst med sina kompisar, spelar fotboll, kollar på film eller sitter framför datorn. Han har både facebook och twitter. Han gillar också att dansa, gärna reggaeton.

Juan Carlos tänker mycket på framtiden. Han har varit ihop med sin flickvän i ett och ett halvt år nu, men har inga planer på att gifta sig ännu. Det får vänta ett tag.

Kan allt om Zlatan

Juan Carlos honduranska favoritlag heter Motagua, men internationellt är det Barcelona som gäller – vilket innebär att han exempelvis kan redogöra för Zlatans karriär både före och efter hans tid i laget.

– Jag gillar Barcelonas spelstil, och har följt dem sen jag var elva år.

Juan Carlos är med i en ungdomsorganisation där de bland annat lär sig mer om matsäkerhet.

– Även om jag själv vill bli systemvetare, så vet jag att de här frågorna är avgörande för Honduras framtid, säger han. Folk här kräver inte mycket, de vill bara kunna försörja sig och ge sina barn ett drägligt liv.

Juan Carlos har delat med sig av sitt vardagsliv genom filmer till Leva Lika-projketet. Du hittar dem på Vimeo.