Diakonia - Människor som förändrar världen
Tolvåriga Lilians våldtäktsman är fortfarande på fri fot. Lilian får hjälp av sin mamma att sköta sin son Luis David, här ett halvår gammal. Foto: Linda Forsell

Hopp för våldtagna flickor

I generationer har Guatemalas kvinnor och flickor våldtagits, misshandlats och mördats, utan att samhället agerat. Men tack vare organisationer som Sobrevivientes är situationen på väg att förändras. Deras hårda arbete har gett nya lagar, nya domstolar och nytt hopp.

2014-02-07 Ansvarig: Lena Hansson

Den vita gallergrinden som blockerar dörren till det oansenliga väntrummet öppnas av en vakt med automatvapen. Här, på en ödsligt tom gata i centrala Guatemala City, i kvarter där få kvinnor vågar gå ensamma, ligger Sobrevivientes huvudkontor.

Organisationen, som får stöd från Diakonia, är en av Guatemalas mest välrenommerade organisationer i kampen mot det utbredda våldet mot kvinnor. Rörelsen, som förändrat livet för tusentals genom rättsligt stöd, psykologhjälp och outtröttligt lobbyarbete, föddes ur ordföranden Claudia Hernandéz egna smärtsamma erfarenheter.

- Min styvfar förgrep sig på mig när jag var liten. Men med min mammas stöd började vi vår kamp för rättvisa och upprättelse. Och för att andra inte skulle tvingas lida i det tysta som jag gjorde, berättar Claudia.

Det var en bister verklighet Claudia och hennes mamma Norma Cruz ställdes inför när de 1999 skulle göra sin anmälan. Då existerade inte våldtäkt som brottsrubricering i Guatemala. När det gällde brott mot kvinnor såg rättssystemet mellan fingrarna och antalet fällande domar var få.

- Våld mot kvinnor sågs helt enkelt som något normalt, konstaterar Claudia.

Skulden lades alltför ofta på offret, med anklagelser om att hon klätt eller betett sig utmanande. Claudia själv fick gång på gång svara på samma frågor om närgångna detaljer, om datum och tidpunkter.

- Som barn kommer man oftast inte ihåg såna detaljer och de får en att känna det som om det är ens eget fel om han inte döms, eftersom du inte minns. Det är samma sak i dag, de frågar varför du inte berättat, varför du inte sa nej, varför du klätt dig på ett visst sätt.

Hjälpte medsystrar

Med varje hårt tillkämpat steg framåt genom ett ovilligt rättssystem som bara motvilligt valde att tro på en osäker flicka växte Claudias och Normas frustration. Under den utdragna processen träffade de flera kvinnor i samma situation. Kvinnor som svikits av det system som borde skyddat dem. Som brottsoffer möttes de av ointresse och okunskap. Många av kvinnorna saknade pengar till advokat och psykolog och hade inte råd att ta ledigt från jobbet för att gå till ett förhör. Känslan av de alla stod helt utan skydd från myndigheter och samhälle var skrämmande, förklarar Claudia.

- Så vi beslutade oss för att bilda den organisation vi själva behövde, som skulle kunna erbjuda hjälp och stöd åt kvinnor och barn.

2003 grundade de organisationen Sobrevivientes. Namnet betyder ”överlevare” på spanska – ett passande namn i ett land där tiotusentals kvinnor och unga flickor fortfarande i dag lever med våldtäkter som en smutsig, men accepterad, del av vardagen.

Inget skydd

12-åriga Lilian har ett blygt leende, smala höfter och en blick som bara stundtals lyfts från marken. I flickarmarna, nöjt vilande vid mammas bröst, ligger hennes sex månader gamle son, Luis David. Pojken föddes efter att Lilian våldtagits av sin morfars bror.

Lilians mamma Rosalía anmälde våldtäkten efter uppmaningar från familjen i huset där hon jobbar som städerska, men besöksförbudet som den äldre släktingen belades med upphävdes redan efter några månader. Varje dag oroar de sig för att han ska återvända till huset i östra Guatemala, där Lilian bor kvar.

-Jag är rädd att han ska göra samma sak igen. Lilians mormor släpper henne inte ur sikte, säger Rosalía.

Det största ansvaret för Luis David faller på Rosalía. Lilian är ännu för ung för att vara en riktig mamma.

- Det är svårt. Men jag får vara stark för oss alla, säger Rosalía.

Våldtogs på väg hem från kyrkan

I en by på andra sidan av landet, bor 15-åriga Kimberly. På väg hem från kyrkan en söndag våldtogs hon av fem män.

- De band fast mig med min egen tröja vid ett träd och våldtog mig. De sade att de skulle döda mig om jag berättade för någon, berättar Kimberly med tårar i ögonen.

Det är de lokala gängen, i Centralamerika kallade maras, som gjort våldtäkter till sitt söndagsnöje, förklarar hennes pappa Rufino. Många av offren har valts ut under söndagsgudstjänsten för att förföljas och våldtas på vägen hem. Trots att Kimberly identifierat två personer har familjen små förhoppningar om att någon av de inblandade ska straffas.

- De har pengar och kan betala polisen. De bara skrattar åt oss, för dem är vi inte inget värda. Ingen här vågar anmäla, så allt, allt, allt går ostraffat! utbrister han.

De båda identifierade männen knackade en dag på dörren och försökte muta Rufino att ta tillbaka anmälan. Han vägrade.

- Jag tycker att min dotter förtjänar rättvisa.

Men Kimberly tvingas leva med minnena. Trädet där hon bands fast kastar en mörk skugga över vägen hon varje dag går in mot byn. Skolan har blivit en livlina, där hon kan tänka på annat. Psykologen hon går hos hjälper också, men mötena blir allt färre eftersom resorna in till stan är för dyra.

Våldtäkt inget brott

Deras öden är inte unika. Sexuella övergrepp är vanliga och till en hög grad normaliserade i Guatemala, förklarar Eric Cárdenas, chef för landets åklagarmyndighet med uppdrag att utreda övergrepp mot barn. Trots det var våldtäkt inte reglerats i guatemalansk lag förrän på 2000-talet.

- Det som fanns i lagstiftningen tidigare var "sex med minderårig". Om jag då våldtog en ung flicka var det inget brott om jag bara gifte mig med henne sen. Staten till och med skötte pappersarbetet, säger Eric Cárdenas.

Som med alla brott mot kvinnor har övergreppen i bästa fall setts som oviktiga – och i värsta fall som något normalt. Det tog Claudia och Norma flera år att få myndigheter och samhälle att lyssna. Så de började i liten skala, genom att själva hjälpa en mamma och hennes barn att navigera i det förvirrande rättssystemet. Så småningom anslöt sig fler till gruppen: En advokat som gav gratis konsultationer; en psykolog som donerade kostnadsfria terapitimmar. Och otaliga kvinnor som överlevt våldtäkter, misshandel och mordförsök. Åklagarmyndigheten och polisen började snart att skicka vidare fall till Sobrevivientes. Och efter ihärdiga påtryckningar lyckades de 2005 att få staten att delfinansiera deras projekt. Med statsstöd och internationella donationer har Sobrevivientes växt.

Åklagaren Eric Cárdenas tycker att det är pinsamt att det krävs så mycket påtryckningar för att staten ska agera, men är tacksam för delsegrarna som civilsamhället tvingat fram. Det är numera olagligt att ha sex med flickor under 14 och bara under de senaste åren har Guatemala fått en ny lag mot kvinnomord och specialdomstolar för brott mot kvinnor.

Tack vare frivilligorganisationerna

- Det är tack vare frivilligorganisationerna som vi är där vi är. Det är inte statens initiativ. Men det som staten gjort bra är att vara öppen för frivilligorganisationerna och frågorna de driver, säger han.

Sobrevivientes deltar i arbetsgrupper på högsta nivå för att lära ovana myndigheter hur man bäst bemöter och hjälper brottsoffer. Påtryckningarna har gjort att problemet synliggörs som aldrig tidigare. Medier och politiker talar i dag om våldtäkt och driver kampanjer för att få drabbade att anmäla.

Frivilligorganisationer har också börjat föra statistik över antalet graviditeter hos flickor under 14 år – samtliga resultat av en våldtäkt enligt den nya lagen. Situationen de mötte var chockerande. 2009 dokumenterade de 1 601 fall där flickor mellan 10 och 14 år fått barn. 2012 var siffran uppe i omkring 3 000, i takt med att man nått ut till fler samhällen. Men fortfarande är det få av våldtäkterna som anmäls och än färre leder till fällande domar. Många avstår från att anmäla på grund av hot och våld, men också på grund av en misstro till ett system som inte gjort sig känt för att stå på kvinnans sida. Mellan december 2012 och maj 2013 anmäldes 1 373 våldtäkter på flickor under 14, enligt SVET, departementet för sexualvåld, utnyttjande och människohandel. Men man grep bara 50 personer och utfärdade bara 27 besöksförbud.

- Mörkertalet och motsättningarna är fortfarande stora, förklarar Claudia.

Problemet ligger också i gamla ingrodda attityder, inte bara hos myndigheter utan också hos familjerna själva.

- Våld i familjen har alltid hanterats bakom stängda dörrar och i vissa familjer lever det vidare från generation till generation, säger Claudia.

14 år och nucka

En del av problemet är att en flicka i tolvårsåldern redan ses som en kvinna och alldeles för tidigt berövas sin barndom.

- Många tycker att en flicka i 13-14-årsåldern som inte har en man riskerar att bli en nucka, berättar Evelia Fagioli, som arbetar för Sobrevivientes i Chiquimula.

Hon och kollegan Nuria Cordón kämpar för att förändra attityder genom att stärka skyddet för barn och ungdomar på lokal nivå och försöka förmå regeringen att öka anslagen. Sobrevivientes fungerar som rådgivare till lokalmyndigheterna, och hjälper skola, sjukvård och rättsväsen att skapa ett starkare nätverk för barns rättigheter.

De arbetar också förebyggande med att utbilda ungdomsledare i misshandel och sexualvåld och ta fram riktlinjer för myndigheterna. Med hjälp av fokusgrupper kartlägger de riskerna som ungdomar utsätts för. Förutom den gamla machísmon ser de nu också ett nytt hot på horisonten.

- Vi har hört flickor berätta om våld som är specifikt kopplat till knarkhandeln. Många flickor kidnappas från sina hem eller skolor för att våldtas av gängen. Ibland tar flickorna till och med livet av sig efter våldtäkten, berättar Nuria.

Sobrevivientes arbete har bara börjat. Ett jämställt och säkert samhälle för kvinnor är ännu långt borta. Resurserna som staten tillsätter för att hantera problemet är långt ifrån tillräckliga och landets frivilligorganisationer är starkt beroende av utländska bidragsgivare som Diakonia för att kunna fortsätta sitt arbete.

Men Claudia ser ändå ljust på framtiden. Att man äntligen vågar tala om våld mot kvinnor är ett första steg mot att avnormalisera det: Offren är inte längre osynliga och fler vågar anmäla.

- Det är möjligt att sätta stopp för våldet, bara vi arbetar tillsammans. Vi vill att Guatemala slutar att se sexualvåldet som något normalt som ska tystas ner, säger Claudia.

Text: Ylva Mossing
ylva.cactusfilm@gmail.com