Diakonia - Människor som förändrar världen
Guatemala är ett rasistiskt och ojämställt samhälle. Det drabbar unga tjejer som Glendy Romero. Genom korta filmsnuttar delar hon med sig av sitt vardagsliv. Foto: Markus Marcetic.

Glendy kämpar mot rasism och machokultur

Glendy Romero är en ung tjej som bor på landsbygden i Guatemala. Hon deltog i det Diakonia-ledda jämställdhetsprojektet Leva Lika och filmade sin vardag.

2013-02-04 Ansvarig: Lena Hansson

Glendy Romero tillhör ursprungsbefolkningen mam. Hon bor i närheten av Guatemalas näst största stad och pluggar till lärare på universitetet. Glendy är 20 år. Hon bor med sin mamma, sin pappa, sin bror Fredy, 16 och systern Evelin, 12. Glendy älskar att spela gitarr och att spela fotboll.

– Här bor jag, säger Glendy Romero och öppnar porten till familjens hus.

De bor i utkanten av byn San Juan Ostuncalco på det guatemalanska höglandet. Det känns mer som landsbygd än stad hemma hos Glendy. Bakom huset står en liten tjur bunden, och från det enkla hönshuset en bit bort kacklar det högljutt. Glendy rör sig vant över den stampade jorden, hon pekar bort mot majsfälten. Allt är skördat och majsplantorna står bruna och torra.
– Det där kallas milpa, det är torra majsplantor som vi matar tjuren med, säger hon. När det är regnperiod finns det gräs här och då tar vi ut tjuren så att han får beta.

Glendy tar oss med till växthuset där hennes mamma odlar tomater.

Hjälper till hemma

Det är här hemma Glendy tillbringar mest tid. Hon hjälper till med huset, med odlingarna, djuren, tvätten och matlagningen. Det är nästan bara på lördagarna hon inte är hemma. Då går hon upp i ottan för att åka de 40 minuterna i buss in till Guatemalas näst största stad Quetzaltenango, eller Xela, som den kallas av lokalbefolkningen.

– Jag älskar att plugga. Jag är så lyckligt lottad som får göra det. Jag är glad att mina föräldrar förstår hur viktigt det är för mig, trots att de själva bara har gått några få år i skolan, säger hon.

Glendys universitet är statligt och som student behöver hon bara betala en symbolisk avgift. Men det blir ändå ganska dyrt att plugga. Bussen kostar runt sex kronor enkel väg, så det blir 12 kronor i veckan – och det är en stor utgift för en fattig familj på Guatemalas landsbygd.

– Tack och lov ställer mina föräldrar upp och betalar. De ser det som ett arv de lämnar till mig – när de inte finns så kommer jag ha min utbildning. Tyvärr har ju inte alla föräldrar den möjligheten, säger Glendy.

Fler flickor pluggar

Idag får fler och fler flickor studera. Förr var det annorlunda. Glendys mamma fick inte gå mer än några få år i skolan. Hennes far, Glendys morfar, tvingade henne att stanna hemma och hjälpa sin mamma att sköta hemmet och småsyskonen.

Glendys mormor och morfar lärde sig ingen spanska.

Glendy skulle gärna vilja flytta från San Juan Ostuncalco. Här finns knappt några lediga jobb för lärare, men det gör det på andra håll i landet.

– Tyvärr är det helt uteslutet. Mina föräldrar skulle aldrig tillåta det. Jag kan inte ens nämna att jag skulle vilja flytta, säger hon.

Rasism

Samtidigt är det svårt att få jobb för henne i San Juan Ostuncalco. Att hon är maya-tjej gör det ännu svårare. Hon känner av rasismen. Nyss blev det väldigt konkret. Hon sökte ett jobb, men hörde inget från arbetsgivaren – inte ens att de hade tagit emot hennes ansökan. Så hon gick dit för att höra sig för och upptäckte att alla anställda – varenda en – var så kallade ladinos, som betyder mestiser. Inte en enda anställd bar traditionella kläder.

– De anställer inte oss ursprungsfolk, säger Glendy. Det var helt tydligt. Fortfarande finns det många om inte tycker om oss, som inte tror att vi kan utbilda oss och klara ett yrke.

Vi går ut i köket och Glendy visar hur den vedeldade spisen funkar. Förr användes bara lergrytor, nu har de grytor i metall. På landet lär sig flickorna att göra de tunna majsbröden tortillas, som är främsta basfödan, redan när de är små.

– När jag var runt nio år kunde jag göra perfekta tortillas, säger Glendy.

På glasberget

Glendy är 20 år fyllda och i de här trakterna är det gammalt för att vara singel. Många av hennes kompisar gifte sig i 14-årsåldern.

– Folk pratar om mig. De undrar varför jag inte har gift mig än, säger Glendy. Men jag vill inte. Jag har drömmar och jag tänker att jag vill plugga färdigt. Det kan man inte om man gifter sig.

Glendys filmer kan du se på Vimeo.