Diakonia - Människor som förändrar världen
Anhöriga och andra köar utanför domstolen för att sitta med under rättegången i fallet Sepur Zarco. Foto: Diakonia Anhöriga och andra köar utanför domstolen för att sitta med under rättegången i fallet Sepur Zarco. Foto: Diakonia

Mayakvinnor fick upprättelse mot militärer

En domstol i Guatemala dömde på fredagen de två militärerna Valdez Asig och Reyes Girón till 240 respektive 120 års fängelse för brott mot mänskligheten, mord och påtvingade försvinnanden. Bland organisationerna som drivit fallet finns flera före detta samarbetsorganisationer till Diakonia.

2016-02-27 Ansvarig: Esther Flores Sedman

Domarna var eniga

Elva äldre kvinnor som överlevde arméns våld har varit målsägande i fallet tillsammans med en koalition av guatemalanska människorättsorganisationer. De tre domarna i tribunalen var eniga i sitt domslut:
Det systematiska sexuella våldet mot kvinnorna utgör ett brott mot hela mänskligheten och hela det guatemalanska samhället, konstaterade huvuddomaren Yassmín Barrios.

Folket jublade när domen lästes upp

Brotten begicks under 1980-talet på den tidigare militärbasen Sepur Zarco i östra Guatemala där soldater systematiskt utnyttjade kvinnor från den lokala urbefolkningen maya q’eqchi’.  

Läktaren i Guatemalas Högsta Domstol var fullsatt när domen lästes upp och folk jublade när kvinnorna fick upprättelse. 
Detta är en historisk dom, ett viktigt steg för alla kvinnor och framför allt för de drabbade i det här fallet, sade Guatemalas fredspristagare Rigoberta Menchú Tum.

Soldater i Sepur Zarco utnyttjade änkor

Den guatemalanska armén installerade sig i Sepur Zarco år 1982, under den blodigaste perioden av Guatemalas inbördeskrig. Under rättegången har det inte framkommit några bevis för att gerillan var aktiv i området. Istället fungerade basen i Sepur Zarco i första hand som en plats för vila och återhämtning för soldaterna. Kvinnor från området tvingades laga mat, tvätta och utföra andra arbeten för soldaterna och blev också utsatta för regelbundna våldtäkter och sexuella övergrepp.

Arméns närvaro i Sepur Zarco hade sitt ursprung i att en mindre grupp män, småbrukare från urfolket maya q’eqchi’, i enlighet med lagen försökte registrera sin odlingsmark hos de statliga myndigheterna. Historiskt sett hade urfolket i området levt under svåra förhållanden som lantarbetare på storgodsen, och när denna grupp försökte få papper på sin mark sågs det som en provokation av förmögna markägare som kontaktade armén. Männen som kämpat för sin mark kidnappades och fördes bort, och därefter inleddes terrorn mot deras änkor. Domaren citerade en av kvinnorna i fallet som vittnade om att soldaterna sa ”Din make är död och nu är vi dina nya män” innan de våldtog henne.

Systematisk terror för att kontrollera folket

I den guatemalanska sanningskommissionen, Memory Of Silence, från 1999 som också fanns med som bevisning under rättegången, konstateras att statliga aktörer systematiskt använde sig av terror för att kontrollera folket:
”Förutom att eliminera misstänkta motståndare så använde staten också terror för att markera att den som krävde sin rätt riskerade att förlora livet på det mest fasansfulla sätt, och att samma öde även hotade deras anhöriga. Målet var att skrämma hela samhället till tystnad och förstöra allt hopp om att förändring var möjlig.”

Rädsla för repressalier bland överlevande

Sepur Zarco var långtifrån den enda plats där armén våldförde sig på civila. Under inbördeskriget utfördes minst 626 massakrer av statliga aktörer. Skammen och rädslan för repressalier har gjort att många överlevare inte vågat berätta om vad de utsatts för, men med Sepur Zarco-fallet som prejudikat finns det hopp om att tystnaden ska brytas. Demesia Yac, en av kvinnorna i gruppen som nu vunnit mot sina forna torterare, sa i ett möte med Diakonia och andra organisationer:
- Tack för att ni finns med oss i vårt sökande efter rättvisa. Jag känner mig nöjd när jag ser att vi inte är ensamma. Med er hjälp kommer vi att orka fortsätta framåt. Allt vi kräver är vår rätt som kvinnor. Allt vi ber om är rättvisa.

Diakonia observatör under rättegången

Diakonias medarbetare Aron Lindblom har funnits med som observatör under rättegången. Han var närvarande när domen lästes upp och säger i en kommentar:
- Vi är många som en känner en stor lättnad över att domaren förstod och kunde leva sig in i vad överlevarna har varit med om. Den här domen var det enda värdiga avslutet på en rättegång som präglats av fruktansvärda vittnesmål från de utsatta kvinnorna och andra som på olika sätt utsattes för arméns terror. Vägen framåt måste handla om att fortsätta prata om dessa brott, fortsätta kräva rättvisa, sida vid sida med de som vågar bryta tystnaden.