Diakonia - Människor som förändrar världen
stripe

Klimatteologi

Den här sidan handlar om klimatteologi. Vi har gett sju teologer fria händer att skriva varsin text om skuld, förlåtelse och befrielse i förhållande till klimatkrisen. Klimatförändringarna är en av vår tids stora utmaningar. 

2015-02-27 Ansvarig: Sven Jansson

Inkapslad i krisrapporter och ett växande medvetande ligger den skuld som vi i den rika världen har på grund av vårt överuttag av planetens resurser. En skuld gentemot de fattiga som inte bidragit till klimatkrisen, men också mot våra barn och barnbarn. Därför vill vi skapa klimaträttvisa.

Den skuld vi i den rika världen har handlar om pengar och resurser men den är också existentiell. Kyrkan har i alla tider talat om skuld och försoning. Finns det förlåtelse och försoning för den här skulden? Vem kan ge befrielse? Vad betyder omvändelse och gottgörelse i det här sammanhanget?

Andliga perspektiv handlar om helhetsperspektiv, om människan som en relationsvarelse till sig själv, medmänniskorna, naturen, framtiden och det stora hela vi kallar Gud. Hur kan vi tala om detta i våra samtalsgrupper och gudstjänster i församlingen – och med den ensamstående mamman i förorten som har fullt upp med att få livspusslet att gå ihop?

”Det är tufft att inse att man gått så vilse och är på väg in i en total återvändsgränd - som den förlorade sonen i Jesu liknelse. Men under lyckliga stjärnor kan det leda till besinning och de första stegen på vägen hem.”

Sofia Camnerin: Klimatfrågan är en andlig fråga

 

Sofia Camnerin är biträdande kyrkoledare Equmeniakyrkan.

Det har skrivits så mycket bra om Gud, skapelse, andlighet, omvändelse och klimat. Det börjar redan i bibelns första bok, med berättelsen om hur Gud skapar hela världen med allt vad den rymmer. Gud är nöjd och glad och säkert lite stolt. För Gud ser att allt är gott. Allra gladast verkar Gud vara när Gud skapar människorna, till sin avbild. Människan skapas genom en slags förening av jord och himmel. Hon formas av jorden och av Guds Ande. Vi människor är därför skapade av jord och ande. Vi har del i det skapade och det gudomliga och hör ihop med allt skapat och med Gud. Människorna skapas till att vara och göra det Gud själv skulle varit och gjort (avbildstanken), om inte Gud skapat människorna. Men nu skapar Gud människorna, till att vara en del av, vårda och bruka och skydda, allt skapat.

I trosbekännelserna bekänner vi Gud som hela världens skapare. Gud är skapare av allt synligt och osynligt. Det betyder att Gud är ursprunget och källan, uppehållaren av allt liv, att Gud är den som skapar och utan vars (fortsatta) skapande ingenting skulle finnas till.

Man kan tänka sig den enkla bilden att om Gud skulle sluta att skapa precis nu, sluta andas, skulle allt vi ser och tiden, upphöra att vara. För Gud är den livets och kärlekens energi som ger allt liv och håller allt vid liv. Varför har vi glömt det jag tror att vi alla en gång vetat, att vi hör samman med Gud, varandra och med resten av skapelsen?

Synd betyder i bibeln ”att missa målet”. Om målet är gemenskap, med det skapade och Skaparen, då har vi missat målet. I alla tider har kyrkan försökt tolka syndens orsaker. En orsak är att människan vill bestämma och klara sig själv, inte vara människa utan Gud. Otro är en annan orsak, själva ursynden. När vi inte litar på Gud måste vi lita på oss själva. Då säkrar vi vårt eget på andras bekostnad. Tänker kortsiktigt. Till slut blir vi ensamma, också inför döden.

Om vi inte tror att Gud är allnärvarande och verksam, den som ger och upprätthåller allt liv, då ser vi inte Gud i det skapade, det heliga, och vi ser inte helheten. Vi ser inte livet i livet. Då blir tillvaron möjlig att plocka isär och vanhelga (motsats till helig). Maten, kläderna på kroppen eller prylarna blir inte något att tacka Gud för. Inte heller blir det självklart att djur och andra människor är djupt älskade av Gud.

Så klimatfrågan är en trosfråga, en andlig fråga. Vi behöver omvända oss, från oss själva tillbaka till Gud och därmed till helheten.

”Vi behöver en ny omvändelse, en ny ödmjukhet. Vi tenderar att förstå och praktisera mission som något som görs av medmänsklighet för andra. Istället kan människor delta i gemenskap med alla i skapelsen. På många sätt missionerar skapelsen för mänskligheten. Naturen har en kraft som kan hela det mänskliga hjärtat och kroppen. Skaparens glädje och förundran inför skapelsen är en av källorna till vår spiritualitet.

Vi vill bekräfta vår andliga förbindelse med skapelsen, men verkligheten är att jorden förorenas och exploateras. Konsumism utlöser inte gränslös tillväxt utan leder snarare till ett obegränsat utnyttjande av jordens resurser. Mänsklig girighet bidrar till global uppvärmning och klimatförändringar. Om jorden på ett ödesdigert sätt skadas, vad är då vår föreställning om frälsning? Mänskligheten kan inte ensam räddas medan resten av den skapade världen går under. Ekologisk rättvisa kan inte skiljas från frälsning, och frälsning kan inte komma utan en ny ödmjukhet som respekterar behoven hos allt liv på jorden”.

Om klimatfrågan är en andlig fråga, är vår skuld till Gud reell, men just därför är också hoppet något reellt. Ja, vi behöver omvända oss, men vi kan också lita på att det är i Gud vi omvänder oss. Det är Gud som i Jesus blir människa, sann Gud och sann människa, förening av jordiskt och himmelskt, hela världens frälsare och återupprättare. Och det är Gud som sänder sin Ande över hela skapelsen. Det är därför i Gud vi lever, rör oss och är till och det är Guds Ande som manar oss till omvändelse, tro och besinning, men som samtidigt är den som ber för oss. (Rom 8:26f)

Citaten är hämtade ur Tillsammans för livet. Mission och Evangelisation i en värld i förändring (SKR 2013). Texten är här något redigerad.

Du når Sofia Camnerin på e-post sofia.camnerin@equmeniakyrkan.se

 

Micael Grenholm: Följ Jesus och rädda klimatet!

Micael GrenholmDiakoniaaktivist och student.

Kristna skapade klimatförändringarna, så nu är det vårt ansvar att stoppa dem.

OK, det är en sanning med viss modifikation - ickekristna östasiater, oljeschejker och för all del sekulära västerlänningar har bidragit med sin del av den smutsiga, stinkande utsläppskakan - men det är svårt att förneka att industrialiseringen och kapitalismen uppstod i det nominellt kristna Europa, och att väldigt många som eldat på den globala ojämlikheten och miljöförstöringen har kallat sig för kristna.

Många har gjort det i god tro naturligtvis, och visst har det industriella samhällets ekonomiska tillväxt gett oss ökad livskvalitet genom saker som penicillin, tåg och Facebook. Men det mesta i det kapitalistiska samhället kommer ju med en prislapp, och det gör även kapitalismen själv, nämligen den största ekologiska katastrofen i mänsklighetens historia, som enligt IPCC riskerar att drabba miljontals människor med död, fattigdom och konflikter. Och trots att vi vetat detta i decennier så ökar konsumtionen, utsläppen och ojämlikheten både globalt och i Sverige.

Faktum är att Svea rike trots sin skengröna hipstersjälvbild har det tionde största ekologiska fotavtrycket i världen, vilket innebär att om alla levde som svenskar skulle vi behöva 3,7 jordklot. Vi har bara ett. Vi är helt enkelt för rika i Sverige, eftersom vår rikedom förutsätter andra människors fattigdom.

Men Bibeln presenterar en annan väg.

Jesus levde enkelt och vandrade runt i Israel utan ens en kudde att lägga huvudet på (Matt 8). Han sa till sina lärjungar att inte samla skatter på jorden utan istället leva enkelt som fåglar och liljor, och inte oroa sig för morgondagen (Matt 6:19-32). Han varnade för habegär, sa åt de rika att ge bort sitt överflöd till de fattiga, och själv praktiserade Han egendomsgemenskap med sina lärjungar när de vandrade runt i byarna och predikade och botade sjuka (Luk 12:15, 33, Joh 13:29).

Hans lärjungar utjämnade de ekonomiska klyftorna mellan sig genom att fortsätta praktisera egendomsgemenskap efter Jesu himmelsfärd (Apg 4:32-35). De lärde att kristna inte ska leva för pengar, utan nöja sig med mat och kläder och bekämpa viljan att bli rik (1 Tim 6:8-9). De strävade efter ekonomisk jämlikhet inte bara lokalt utan globalt (2 Kor 8:13-15).

Denna enkelhets- och jämlikhetsvision var fast förankrad i kristendomens judiska rötter. Israels sabbatslagar syftade till att ekonomisk jämlikhet skulle råda i landet, för Gud ville inte att de rika roffade åt sig medan de fattiga led nöd. Vart sjunde år avskrevs alla skulder (5 Mos 15:2) och vart femtionde år, jubelåret, frigavs alla slavar och varje ätt återvände till sina ursprungliga åkermarker (3 Mos 25:13, 41). Aktivistteologen Shane Claiborne har kallat jubelåret för en ”schemalagd revolution”.

Vi behöver ett jubelår i världen idag, som utjämnar klyftorna mellan rika och fattiga och främjar enkelhet och förnöjsamhet istället för konsumtionshets och miljöförstöring! Vi behöver återuppväcka den bibliska helgelsen (Hebr 12:14), som inte använder Guds nåd som ursäkt för att leva ett syndigt liv utan som strävar efter att efterlikna Guds fullkomlighet (Rom 6:1, Matt 5:48). Kyrkan måste bli radikal igen och förkasta rikedomshungern, sälja sina dyra byggnader och fina kläder och leva asketiskt. Bara då kan vi kristna reparera de miljöskador vi orsakat Guds skapelse.

Du når Micael Grenholm på e-post micael.grenholm@gmail.com

 

Britta Hermansson: Välj det bästa, välj din nästa!

Britta Hermansson är pastor i Equmeniakyrkan, handläggare medarbetarrekrytering samt andlig vägledning, evangelisation.

Att leva hållbart kan vara en av vår tids mest förekommande mening. Kanske i dubbel betydelse. Visst är det bra? Efter hand fyller vi det hållbara med konkret innehåll. Men utmaningen är att få del av och ge varandra de exempel som väcker lust att vara med och hitta goda vägar framåt. Den möjligheten finns.

I Borlänge har ordet integrationsbandy fått ett innehåll för att livs levande människor ger det mening. Integration genom ett till synes galet projekt med en grupp somalier som får lära sig spela bandy och åka på VM. Så uppstår ett ord som människor börjar koppla ihop med verkliga människor, nämligen det nya ordet integrationsbandy. En dokumentär på filmduken, Filip och Fredrik presenterar trevligt folk ger oss nytt mod, berör och ger massor av glädje.
Vi behöver fylla viktiga ord med konkreta exempel som gör skillnad. Det väcker hopp och öppnar för möjligheter. Hållbarhet och klimathot är sådana ord. Utan innehåll eller exempel på goda handlingar skapar de inte likgiltighet utan snarare trötthet, skuld och en känsla av hot som förlamar. Goda handlingar väcker ofta lust att hitta egna vägar till ett mer hållbart liv. Inte sällan handlar det om små och tydliga vardagsval. Hur vi reser, vad vi handlar eller vem vi ser. Det ligger i vår natur att vi mår bättre, blir gladare och något modigare när vårt liv handlar om vår nästa mer än om oss själva.

Jag har länge funderat över det som exkluderar människor, snarare än inkluderar. Därför behöver åtminstone jag gång på gång påminna mig själv om att många av dessa så viktiga ord för en hel del människor är helt ointressanta. Det finns varken, tid, pengar eller ork att bry sig. För att fylla kylskåpet måste jag hitta det som går ihop med vad som finns i plånboken. Oftast är det inte rättvist, kravmärkt eller odlat tillräckligt nära för att vara godkänt av oss andra som har möjlighet att välja smartare, bättre och mer miljövänligt. Detta kan bli exkluderande trots att vi gör rätt. Tänk om vi kunde ge varandra många goda exempel på hur vi hjälps åt att värna vår jord och se till vår nästa.

Handla åt andra är ett relativt nytt begrepp i en del storstadsförsamlingar. När jag handlar så köper jag samtidigt mat till en främling som så småningom får den matkassen genom kloka människors försorg. Den inköpslistan kan vara ett bidrag till bättre val redan i affären om inköpslistan finns med i klimattänkandet. Mod och fantasi kan öppna för möjliga och vardagsnära exempel. Kännetecknet att vi är på rätt väg är ofta glädje och mening. Välj det bästa, välj din nästa kunde vara mer än en klurig slogan. Det kan istället bli en ingång till att hitta nya möjligheter att lyfta skulden och locka fram mod och fantasi.

Att pendla ihop med några istället för att resa till och från arbetet med en person i varje bil är en vardagshandling. Istället för besvärligt kunde det kanske vara ett tillfälle att tillsammans lyssna på en podcast under resan. Är det för ambitiöst? Kanske. Eller så är det att prova sig fram i fantasins gränsland och känna efter vad som kan vara lekfullt mitt i hotet.

Barnen visar oss ett trotsigt hopp. De fortsätter leka bland sönderfallna hus i krigshärjade länder och sammanhang. De kliver omkring på soptippar bland miljöavfall och skräp och söker möjligt liv i de värst utsatta områdena. Hur kan vi erbjuda en bättre plats? En väg är att möta dem i leken och lyssna till berättelserna. Att med ljus och lykta söka efter hopp istället för att förfäras över hopplösheten, stå kvar bland soporna tills vi hittar en möjlig väg därifrån istället för att aldrig uppsöka sådana förfärliga platser.

Ett av de största hoten kan bli vår egen moralism gentemot den som inte förmår sortera, välja eller bli medveten om hot som finns längre fram i tiden. Livet är här och nu för oss som behöver lära oss bli närvarande i nuet. Men samma gäller för den som inte orkar fundera på framtiden utan bara vill få ihop vardagen. Vi behöver hjälp till långsiktiga lösningar men skulden får vi hjälpas åt att lyfta av här och nu. Att leva hållbart handlar bland mycket annat också om att vara med och se till att inte golvet rasar för den som är alltför tyngd av vardagens möda.

”Kom till mig alla ni som är tyngda av bördor så skall jag ge er vila”(Matt.11:28)

Du når Britta Hermansson på e-post: britta.hermansson@equmeniakyrkan.se

 

Harry Månsus: Klimatskuld och befriande andlighet

Harry Månsus är teolog och författare.

Innerst inne vet alla att vi tillägnat oss en livsstil som jorden inte orkar bära. Ja, vi orkar snart inte själva, alltför många stupar dödströtta i sängen om kvällarna och alltfler sjukskrivs för utmattning. Vi vet att växthuseffekten håller på att få oåterkalleliga konsekvenser för dem vi älskar mest – våra barn och barnbarn. Detta har forskarpaneler och media bränt in vårt medvetande med starka bilder.

Men vem orkar leva med sådana insikter i sitt medvetande? Man kan knappt tanka bilen och boka sommarens utlandsresor om man ska börja grubbla på sådana ödesfrågor. Därför hamnar alltfler av oss in i alkoholistens svåra belägenhet. Han orkar ju inte se sig själv eller andra i ögonen – om han inte förtränger, förnekar och flyr bort från verkligheten som blivit så skrämmande och skuldtyngd. Därför krävs det allt starkare doser av bedövning, kickar och uppskruvat livstempo för att hålla ångesten och ”spökfrågorna” instängda.
I det här läget är mer information om klimathot och de fattiga folkens oförskyllda lidande ingen förlösande faktor – lika lite som moralpredikningar för missbrukaren som sitter fast. Moraliserandet förstärker bara ångesten och avtrubbningen - det som bibelns profeter kallar ett folks förhärdelse. Men det finns ett folk med en säregen livsfilosofi som kan hjälpa oss en bit på vägen mot befrielse.

Jag frågade terapeuterna i en sådan behandlingsmiljö hur de kan arbeta i ett hav av smärta, skuld och skam och ändå må bra? De svarade att ingen klarar det ensam, det behövs en livlina av stödgrupper där man kan dela både smärtan och hoppet. En av dem sade så här: Den dag vi släpar med oss smärtan hem efter arbetsdagens slut är vi snart inte bra för någon, allra minst för våra patienter. Därför får vi, precis som våra patienter, hålla oss till ”24-timmarsprincipen”.
Denna princip – att leva en dag i taget – är en hörnsten i tolvstegsprogrammet. Så snart nyktra alkoholister börjar oroa sig för hur de ska hålla sig nyktra resten av livet blir bördan för stor, musklerna spänns och återfallet hänger i luften. Därför överlämnar de varje kväll den lidande världen och sin framtid åt Någon som är starkare – en Högre Makt som vill jorden och människorna väl. Det är därför de sover gott, trots att en stor del av deras liv ligger i spillror.

Men flyr inte dessa människor från sin skuld och tar lätt på frågan om gottgörelse? Efter hundratals samtal vet jag att det är så långt från sanningen man kan komma. Men även här gäller livsprincipen - en dag och en sak i taget! Om de tar itu med hela skuldbördan på en gång, då kommer ångesten och de står snart i Systemkön igen. Därför söker de upp en människa i taget, ber om förlåtelse och tar upp konkreta frågor om gottgörelse. Det är tufft, men för varje gång blir skuldbördan lättare och hoppet om förändring får näring.
Senare frågade teamet hur jag själv i skydd av tystnadsplikten kunde ta emot så många hemska saker som hade gjort dem anmälningsskyldiga? Svaret är att jag laddade mitt inre med Jesu människosyn och scenerna från Galileen. Den patient som jag mötte och som hade gått så vilse hade inte själv bett om att få stiga in i livet – även han eller hon hade sprungit fram ur en skaparhand som inte gör några missfoster. Det var ju utstrålningen från Jesu ansikte - så fullt av nåd och sanning – som fick den tidens ”missfoster” att dra ut från skuld och skam, resa sig och bli jordens salt och världens ljus.

Det är tufft att inse att man gått så vilse och är på väg in i en total återvändsgränd - som den förlorade sonen i Jesu liknelse. Men under lyckliga stjärnor kan det leda till besinning och de första stegen på vägen hem. När vi som förlorade söner och döttrar vänder om och bekänner inför allas vår Far - att vi förött arvet (himlajorden) och inte längre är värda att kallas hans barn, då kramar han även oss och ställer till med en stor välkomstfest samma kväll. Enligt Honom är det inte konstruktivt för någon, allra minst för vår utsatta planet, att vi släpar på skuldbörden en enda dag till. I stället inbjuder Han oss att ta plats vid förlåtelsens bord och sedan sova gott om natten. Följande morgon inbjuder Han oss att kavla upp ärmarna och arbeta för ”hemgårdens” välbefinnande – en dag i taget.

Du når Harry Månsus på e-post mansus@telia.com

 

Linda Alexandersson: Varför förlåter du mig?

Linda Alexandersson är pastor i Arvika Missionsförsamling.

Någon av de stora dagstidningarna i vårt land publicerade för en tid sen en bild på en tavla av en konstnär vid namn Edoff. På tavlan finns en blomma, och två pratbubblor. I den ena står det;

Then God said; I forgive you. I den andra svarar någon; why? Bilden får igång mina tankar, eftersom frågan har flera bottnar. Dels kan det ligga ett ”varför förlåter du mig?” i frågan. Vad har jag gjort dig? Många människor i vår samtid kopplar inte ihop sin skuld eller synd med Gud. Så varför ska Gud förlåta? Dels kan det i frågan ligga ett ”varför förlåter du mig, för vilken synd?” I vårt sekulariserade och mångkulturella samhäller lever vi med flera olika parallella moralsystem, så vad klassar Gud som synd?

Vad klassar vi som synd? Samtidigt som vi lever med olika parallella moralsystem, finns det vissa etiska frågor som fått ett väldigt brett genomslag. Jag tycker att vi just nu, i vårt land, upplever en syndanöd som saknar motsvarighet under min levnadstid, och det gäller klimatfrågorna. Under de senaste åren har våra nyhetstidningar och tevekanaler fyllts av klimatrapporter. Därför har väldig många människor idag kommit till större insikt om att klimatförändringarna faktiskt beror på oss. Det beror på oss att isarna smälter och att syndafloden kan komma. Och i samband med det har många människor upplevt sin egen litenhet i relation till skapelsen och de krafter som finns där. Många brottas lite med sig själva varje gång de köper en flygbiljett, tar bilen till träningen, eller använder engångsartiklar. Och det har blivit svårare att njuta av söndagssteken när man vet att det vore bättre om vi åt vegetariskt.

Då tänker jag på tavlan igen. Tänk om det fanns ytterligare en pratbubbla, där en kristen församling fick svara nutidsmänniskan på frågan om varför Gud förlåter. Tänk om svaret lät något i stil med att Gud förlåter oss, eftersom vi medvetet och omedvetet har varit med och förstört skapelsen. Vi blev satta att förvalt den här skapelsen och vi har misskött vårt uppdrag, men det finns enligt kristen tro något som kallas för omvändelse. Det finns förlåtelse, och man kan genom Guds få kraft att vända sitt liv, och istället börja leva ett liv som bättre stämmer överens med skapelsen och Skaparens intentioner. Detta kallas frälsning och det innebär räddning både för dig, dina barn och för klimatet. Tänk om vi som kristna kan vara med och tolka vår samtids stora frågor tillsammans med människor, på ett sätt som gör att de också kopplas till Gud och det kristna budskapet, trots att syndanöden inte uppstår runt de frågor vi traditionellt sett värderar högt.

Paulus säger vid ett tillfälle; anpassa er inte efter denna värld. Och vid ett annat tillfälle säger han att det är precis det han själv gör. Han säger att bland judar har han varit som en jude, bland hedningar som en hedning. Bland dem som saknar lag har han levt som om han själv inte hade en lag fast han har det, och bland de svaga har han visat sin svaghet. Och allt detta har han gjort för att evangeliet skall vinna spridning hos allt fler människor. På vilket sätt och med vilka frågeställningar kan vi göra evangeliet relevant för människor i vår tid?

Du når Linda Alexandersson på e-post: linda.alexandersson@diakonia.se

 

Karin Olofsdotter: Den Stora Vändningen

Karin Olofsdotter är pastor i Nybrokyrkan i Falun

Haven och floderna gråter, akacior och alar suckar och jämrar sig, elefanter och ekorrar klagar sin nöd. . , ja ”hela skapelsen suckar och våndas” som det stod i 1917 års bibelöversättning av Rom 8:22.

Man talade inte om ekologi och miljökriser och ett hållbart samhälle på Bibelns tid. Inte med de orden. Men med andra. För insikten fanns där sedan urminnes tider. Insikten om att allt i Guds skapelse hänger samman och att det som sker på ett ställe får konsekvenser på ett annat. För allt är en enda stor och vacker men skör väv av ömsesidiga beroenden.

Man visste att människan delar en ödesgemenskap med allt annat i skapelsen. Hon finns där som den mest komplicerade och den mest farliga i hela detta system.

Allt hänger på henne, på människan, det vet man. På om hon väljer det goda eller det onda. Om hon ser till sitt ego eller det allmännas bästa. Om hon väljer det som är destruktivt eller konstruktivt. Människan och hennes etiska beslut finns mitt i allt det sköna och märkliga som Gud har skapat, det är man helt på det klara med.

Man vet att hela skapelsen kommer i olag när människan drivs av sitt ego. Att naturen reagerar på människans beteende. Man säger det på sitt sätt, inte särskilt vetenskapligt, men icke desto mindre sant.

Den där ödesgemenskapen har vi i långliga tider glömt bort, eller inte velat veta av. Trott oss autonoma, trott oss störst och bäst och med rättigheter att ta allt vad vi anser oss behöva för stunden. Utan tanke på morgondagen. Men nu är morgondagen här. Och flodernas gråt och akaciornas suckar och ekorrarnas klagan är inte längre försynta viskningar, det är jämrande tjut som når in i det mest förhärdade av förnekelsehjärtan.

Det står också i Romarbrevet att skapelsen väntar på den stora befrielsen från tomhetens välde, från förgängelsen. Hoppet är knutet till människan, till människans omvändelse, befrielse och återupprättande. Det blir ett återupprättande för hela skapelsen. Allt kommer till sin rätt, till sin bestämmelse. Till sin Gudatanke. Och där är allt i samklang och harmoni. Där är shalom. Det är något att sucka efter och längta till. Inte med armarna i kors i maktlös väntan på ett fjärran ingripande. Längtan efter Guds rike och den Stora Vändningen syns bäst i att vi föregriper det så gott vi bara kan. Som om det redan vore. Vilket det på sätt och vis är. Om vi vill.

Jag tänker att det inte är så konstigt det här. Hela skapelsen lider därför att vi inte velat acceptera och helga den gudomliga vishet som ligger i dess uppbyggnad. Allt har kommit i oordning. Kaos och förgängelse härskar.
Men om människan vänder om, ödmjukar sig, besinnar sig, kliver ner från sin självbyggda tron och blir en tjänare för helheten, ja då är helande möjligt.
I psaltaren sjunger man om den Stora Vändningen, om Gud Konungen som kommer för att ställa allt till rätta. Då är det slut på klagan och tårar:

”Havet skall brusa och allt det rymmer, världen och alla som bor i den. Floderna skall klappa händer, bergen skall jubla tillsammans inför Herren: se, han kommer för att råda över jorden, råda rättvist över världen, råda med oväld över folken.” (Ps 98:7-9)

Du når Karin Olofsdotter på e-post: pastorkarin@nybrokyrkan.se

 

Bo Frosberg, generalsekreterare för Diakonia

Vi behöver bli befriade till skulden för att kunna befrias från den!

Vi vet att vi är inne i stora klimatförändringar på den jord vi lever. Vi vet att dessa klimatförändringar kommer att vara av avgörande betydelse för mänskligheten och vår glob. Vi vet vad som orsakar dessa klimatförändringar, nämligen vårt sätt att leva och vår livsstil. Jag är en del av denna problematik och utmaning.

Även om jag här i Sverige idag inte påverkas så mycket av klimatförändringarna ser jag hur de allra fattigaste på Afrikas horn och i Västafrika nu inte kan leva kvar där de alltid bott. Vattnet tar slut i de redan torra områdena och man måste fly till nya områden för att överleva. Befolkningen i t ex Bangladeshs redan översvämningsdrabbade områden upplever nu allt svårare översvämningar och måste söka sig till nya områden. Antalet klimatflyktingar ökar lavinartat i vår värld och på sikt kommer de flyktingvågor vi idag ser att vida överträffas. De är de fattigaste som betalar priset för de klimat förändringar som jag är med och orsakar. Jag står i skuld till de fattiga i världen. Likaså står jag i skuld till mina barnbarn som jag vet kommer att få vara med och ta konsekvenserna av det vi nu ser.

- Detta är så stora och svåra frågor Bosse, säger människor till mig. Vi känner skuld och vanmakt och får bara dåligt samvete.

Då brukar jag svara att jag tror att alla människor har ett samvete och i grunden vet vad som är rätt och fel. När vi känner dåligt samvete är det i grunden något bra för det visar att varningsklockan fungerar och säger att något är fel och behöver rättas till. Något behöver återställas. Vi behöver bli befriade till skuld för att kunna befrias från den! Det är sanningen som ska göra oss fria. Men fastnar vi i dåligt samvete och skuld utan att befrias i förlåtelse och till handling blir vi förlamande och vanmakten växer.

Kristen tro grundas på att det finnas en livgivande Skapare, en Gud som håller denna värld i sina händer. En Gud som ständigt upprättar, befriar, förlåter, tillför ny energi och skapar nytt igen och igen, varje dag och varje tid. En Gud som utmanar oss till det ytterstas gräns men som också är en famn även den dag då vi inte förmår.

När Gud möter oss som gått vilse och är på väg in i återvändsgränden, befriar han oss och säger:
- Gå nu vidare, gör om, gör rätt!
Mitt dåliga samvete omvandlas till kraft och energi då jag säger mitt:
- Gud, jag vill vara med och återuppbygga det som gått fel och återställa det som raserats.

Detta är att göra bättring.

I nyskapandet och återställandet samverkar Gud med oss människor. Den stora befrielsen av skapelsen är inget ensamjobb för de allra duktigaste bland oss. När vi förenas både i kampen och glädjen blir vi starka. En ensam länk kan vara svag och till och med brista, men tillsammans blir vi en hållbar kedja. Detta gäller i såväl mikro- som makrokosmos! Tillsammans kan vi förflytta berg!

Du når Bo Forsberg på e-post bo.forsberg@diakonia.se

Ladda hem alla texterna från den här sidan

NamnStorlekFiltypLadda ner
Klimatteologi - texter från sju teologer 215 KB DOCX